Johanna

det känns ibland som att alla dagar är detsamma, ännu värre blir det när man är mammledig. Ibland undrar jag hur jag ska göra för att få dagarna att flyta på lite bättre, men andra dagar så orkar jag inte med allt som ska göras? hur finner man balans? Jag som person har också väldigt svårt att säga nej till någon, tex en kompis som vill träffas, mamma behöver hjälp.. vad som i stort sett!
Det är verkligen inte så att jag inte vill träffas eller hjälpa andra men ibland orkar man bara inte helt enkelt. Ibland är det tvärtom, då sitter man hemma och undrar vart alla är och vad alla gör för själv har man supertråkigt.
Jag älskar min dotter över allt annat, men ibland vill man bara ha tid för sig själv även om det bara är för en timma så behöver man den tiden. Är jag en dålig mamma för att jag tänker så? jag tror det är många mammor/pappor i världen som tänker så, det är så lätt att förlora en del av sig själv när man blir förälder.
Jag skulle ibland vilja vara som en sådan där supermamma som orkar allt som står i hennes väg, aldrig bli trött, känslig och ledsen men det är ju så i stort sätt alla fungerar, jag kämpar mig fram :)












Min dotter sitter nu vid min sida i matstolen och gapar, inte ledsengap, inte arggap utan helt enkelt "bry-dig-om-mig-gap" dags att sluta nu då antar jag :)

hej svejs